Nu har jag kommit hem från den idylliska lilla platsen mitt ute i ingenstans där jag tillbringat helgen. Trots att stugan är omgiven av en sjö på max fem meters avstånd på tre av fyra sidor badade vi inte ens. Skitväder. Det blev okej ändå. Grillningen vid vattnet ersattes av pizza, öl, öppen spis och varma filtar. Jag, Malin och Elin bestämde oss för att det är klart att vi ska ha 18årskalas. På fredag. Något litet bara. Men nu är det visst redan 40 inbjudna. Jag vet inte hur det kommer sluta. Bra, hoppas jag. Det tror jag.
Och jag vet att jag är töntig. Men jag är sjukt nervös inför min första körlektion. Den ska jag ha imorgon. Hjälp.
- IGEN alltså. Jag pekar inte ut någon eller något, men låt oss skylla på ett fiktivt företag som vi kan kalla telia. - Jag slutar jobba på äldreboendet imorgon. - De älskar mig. Jag bakar tårta. - Jag ska ta 20 körlektioner nästa vecka. - I helgen ska jag åka ut till en liten ström- och vattenlös stuga i skogen med mina bästa vänner. - Jag är fortfarande sjuk efter Peace & Love. - Om exakt 4 veckor börjar skolan igen. - Jag har ingen Way Out West-biljett än.
äsch, ge mig lite gift, lite sex, få mig att lyfta från golv
Sedan förra gången jag bloggade, precis innan åskan tog vårt internet, har det hänt en hel del. T.ex. har vi haft en skogsbrand. Min bror upptäckte den på måndagskvällen. Jag hade dock gått och lagt mig, missade all dramatik och blev lagom besviken när mamma frågade mig morgonen efter om jag inte märkt att brandkåren varit här hela natten.
Jag har även släpat mig tillbaka till äldreboendet, där jag städar rena skåp och alla tanter fryser och vill ha en extra tröja fast det är 30 grader varmt. Jag ser glad ut och torkar diskbänken extra noga när någon ser på. Det verkar som att det är en vinnande taktik faktiskt, för jag får sluta en halvtimme tidigare nästan varje dag.
Om kvällen fortskrider enligt planerna vankas ett snart kvällsdopp med Jesper, Isabelle och Elin!
Jag är för sjuk och seg för att vilja tälta med mina vi-gillar-att-tälta-för-vi-var-inte-på-P&L-vänner i skogen utanför Linköping idag. Andra planer för kvällen är t.ex. att vara inne på facebook, hosta, ha tråkigt och kanske till och med tycka synd om mig själv ett tag.
Igårkväll var i alla fall jag och fem av mina fina vänner på smultronstället i Söderköping. Glassnotan blev ganska skaplig; den slutade på strax under 500 kronor. Vi försökte snylta till oss gratis champagne, men vår kontakt hade semester. Så vi åkte därifrån och såg Eclipse på bio. Den var ganska dålig. Sen vandrade vi hem till Elin genom Norrköpingsnatten och föll visst i koma 10 timmar tills vi vaknade mitt på dagen idag.
Jag börjar tagga Way Out West för att kunna ta mig igenom detta julihelvete. Jag har en vän som älskar Jónsi. Jag börjar förstå honom.
För tredje året i rad har jag besökt Peace & Love. Jag är hemma igen. Det gick så fort. Jag är trött och allmänt borta, trots att jag sovit 18 timmar det senaste dygnet. Kanske inte så konstigt eftersom vår genomsnittliga sovtid blev strax över 2 timmar per natt. Men det har varit så sjukt skoj. Jag kommer nog att återupptäcka saker i mitt minne i ett halvår framöver.
Vi fick en ganska dålig campingplats, men eftersom några av våra grannar var smarta nog att sätta upp ett stort extratält som de tog ned när funktionärerna gått fick vi en stor uteplats med pool, och vi blev strax mer än nöjda. Dock var det inte förrän under torsdagen när alla började hävda att "den svenska björnstammen kommer från min fina hemstad" som vi kom fram till att vi konstigt nog alla var norrköpingsbor.
Nu är jag som sagt trött och sjuk men jag saknar att gå på konserter, det trevliga folket, att dricka några öl till frukost, poolhänget, gitarrspel till 6 på morgonen, fullklottrade armar och ben, tältet som regnade in, silvertejpade skor, att vara grymt jävla ful och äcklig och allting annat som hör till.
& tack för att ni besöker min blogg fast jag inte är hemma!
