Jag ska börja plugga i Düsseldorf om mindre än 2 månader. Det känns som att min framtid bara bestämde sig utan att fråga mig först. Men vad har jag att säga till om? Jag vill ju bara att de sista underbara veckorna i skolan aldrig ska ta slut. Eller i alla fall att man kunde pausa livet hemma så att alla är kvar här tillsammans och väntar när jag kommer hem igen. Men nu är det inte så. Jag ska leva på nudlar och vatten i Düsseldorf istället. Alla är välkomna ner för att hälsa på. Jag kan bjuda på en öl.
Du är nitton, och du är fylld av eufori Du spelar åttabits Nintendo, så jävla nostalgi Du är ett fan av polaroidkameror och dåtidens teknik Trots att du knappt var ett embryo – under Gameboyens peak
Och det passar till din image, för du är indiecute Allt som fattas är en indiegullig tjej Hon ska va klädsamt anorektisk och med rösten ställd på mute Och se ut som Natalie Portman i Garden State – ni ska på pärlplattedate
Du väljer pärlor, hon sitter bredvid och är tyst Du plockar fram din lilla lista över popflickor du kysst Finns det en plats, i hennes värld för två? För du vill kamma lugg och bygga lego – medan hon tittar på
Du vill ge henne ett blandband och ett hemgjort broderi Du vill visa dina alster i naivistisk poesi Du vill fästa postit-lappar på hennes Fjällräven Skriva söta indieflicka ska vi ses igen – hon säger tack men
Du är nitton, och du beter dig som ett barn Du tror du är så jävla gullig i din slips av virkat garn Men jag hatar att va hungrig och att tacksamt hålla käft Du kan se dig om i röven – efter en andra träff
Jag föraktar dina Converse-skor Det är så outhärdligt klyschigt att älska Safran Foer Jag ska bygga en Kalashnikov av dina pärlplattor Och skjuta ner – dina såpbubblor
I sommar ska jag slösa allt jag äger och har på Sveriges alla festivaler. I sommar ska jag spara varenda krona till hösten. I juli ska jag jobba i Norrköping. I juli ska jag flytta till London. I juli ska jag börja plugga en halvårskurs i Düsseldorf. I juli ska jag tillbringa varenda dag och natt med mina vänner. I juli ska jag åka till Norge och jobba dag och natt. I juli ska jag roadtrippa genom Europa. I höst ska jag börja plugga i Uppsala. I höst kommer jag att jobba på ett café i Köln. I höst kommer jag tillbringa kvällarna på min favoritpub i England. I höst ska jag köpa en ny cykel och blommigt porslin till mitt nya hem i Linköping. I vår ska jag resa upp pengarna jag tjänade på jobbet i Norrköping som jag kommer att ha slavat på hela hösten.
Att jag inte gett några livstecken under mitt sportlov beror inte på att jag gjort det jag velat; nämligen att kasta snöboll, springa i solskenet, äta godis, dricka öl eller dansa med mina vänner. Inte heller beror det på att jag gjort det jag måste; nämligen att dag och natt fördjupa mig i kemi b och matte e inför nästa veckas prov. Tvärtom är det jag faktiskt hunnit med, mellan veckans 4 läkarbesök, att ligga i min säng, gny som en ledsen hund och ibland feberyra förvirrade meningar till min mamma.
Idag mår jag tack och lov bättre, och trots att jag inte går ut och känner på vädret ser jag snön smälta utanför. Att pappa säger att det ska bli 15 minusgrader i veckan ignorerar jag, för nu är det ju faktist nästan vår. Nästan vår och det börjar kännas som att det faktiskt är något ljusare som väntar. Min studentmössa ligger prydligt nedpackad bredvid mig, the Raveonettes ljuder från högtalaren, det doftar kaffe och nybakad kaka från köket och jag är övertygad om att sonics peace&lovebiljetter ska lottas ut till mig.
